min prins.
Jag är så glad att jag åkte ner till landet den där dagen i juli förra året.
Att jag faktiskt tog modet att åka ner alldeles ensam.
Att jag vågade gå över till T och vara helt ensam med massa äldre pojkar.
För om jag inte hade gjort det hade jag aldrig träffat dig.
Om jag aldrig hade tjafsat så med T så hade jag nog aldrig öppnat ögonen för dig.
Jag är så fruktansvärt glad att jag svalde min rädsla den där kvällen vi träffades ensamma och sov kvar hos dig. Att jag faktiskt vågade ta steget att låta en pojke komma nära mig igen efter det som hänt.
Allt som hänt sen den kvällen minns jag som det vore igår. Jag minns alla stunder vi har haft, trots att det inte gått så fruktansvärt lång tid sen vi träffades har vi hunnit med ganska mycket och jag har alltid varit lycklig, i alla lägen.
Jag är så lyckligt lottad som fick just dig. Jag är så fruktansvärt glad över att jag svalde rädslan jag hade inom mig och faktiskt öppnade mig för dig. Jag blir rädd bara jag tänker tanken på vart jag hade varit idag om jag inte tog pendeln ner till Torö den där dagen. Det är skrämmande.
Att få vara din flickvän, det är stort för mig. Så fruktansvärt stort. Om jag skulle försöka mig på att förklara för dig hur mycket du faktiskt betyder för mig tror jag inte jag skulle klara av det. För det finns inte ord för det. Det finns inte ord för vad du har gjort för mig och hur lycklig jag är för att du valde just mig.
Så älskling, det jag vill säga är att jag hoppas du förblir min prins och att jag alltid får vara din prinsessa. <3
