101127
Usch, vilken ånget och panik jag har för allt just nu.
Jag är en sådan person som bara skjuter allt framför mig. Speciellt att dåligt. Om jag känner att någonting pressar mig eller om jag könner att det är något som är så jobbigt att jag bara vill lägga mig ner att dö, tar jag inte tag i det utan "lägger det åt sidan så länge för det löser sig senare!".
Jag har många gånger jobbat på det här och försökt att bli vuxen och faktiskt ta mitt ansvar som individ och göra det som måste göras, även fast det blir jobbigt.
Som nu, jag har en stor inläning som jag vetat om sen 4 veckor tillbaka och sen dess har jag tänkt varje dag att jag faktiskt ska ta tag i det för att sitta med en jättestor klump i magen sen en vecka innan den ska in. Vilket jag såklart inte har gjort utan började en vecka innan och nu sitter jag här med massor av plugg och har panik för att inte bli klar i tid. Dock är inte det här det enda som är jobbigt just nu utan det är även så att jag har grymt svårt att säga vad jag egentligen tycker, tänker och känner. Jag klarar inte av det. Jag kan inte ens berätta för min pojkvän hur jag egentligen känner, utan jag bär på allt till det till slut brister och jag får ett stort utbrott och bara gråter och vet inte vart jag ska ta vägen för att jag har så otroligt mycket känslor inom mig som bara måste ut.
Jag måste bli bättre på att våga säga till om saker och ting. Prio nummer ett just nu är dock min examensinlämning!
Ge mig sommar och sol.
