tillbakablick
Minns dagen som igår. Jag åkte ner till landet helt ensam för att för första gången på länge känna glädje. Jag åkte ner för att umgås med den personen jag kände trygghet med, den jag kände glädje med.
Så var du där. Kan vara ärlig och säga att jag inte brydde mig om dig först. Det kom efterhand. Jag fick upp ögonen för dig när vi träffades hemma hos dig. En vecka efter. Det var svårt att se vem du egentligen var på landet. Dagen då jag för första gången var hemma hos dig. När dina läppar för första gången snuddade mina, visste jag att jag var kär. Det gick snabbt. Väldigt snabbt. Jag kände det på mig. Jag var säker på mina känslor men osäkra på dina. Efter någon vecka visste jag att du faktiskt var där för mig och inte för något annat. Att vi, nu ett år senare fortfarande står bredvid varandra kan jag nästan inte förstå. Det är svårt att se att det gått ett år med dig. Tiden har gått så snabbt och jag har i stort sett aldrig känt mig ensam eller ledsen.
Jag vet att du älskar mig. Jag vet att du är bara min. Jag behöver inte gå runt och vara orolig. För jag vet att vad vi än går igenom, kommer vi alltid gå igenom det tillsammans. Jag älskar dig Martin. Du kommer alltid vara min skrutt. Föralltid
