Blött!
Min tårar slutar inte rinna, Mina kinder förblir fuktiga. Mitt liv står nedpackat i papperskassar i hallen. Det jag fruktat så länge har hunnit ikapp mig. Att gå iväg till skolan idag känns näst intill omöjligt att klara av. Jag orkar inte vistas med annat folk. Helst vill jag bara krypa tillbaka ner i sängen och ligga där tills allt blir bra igen.
Men jag vet att det inte går. Jag måste gå till skolan, jag måste träffa folk. För jag vet att om jag inte håller mig sysselsatt går jag sönder. Jag måste bara tänka att om jag behöver gråta så gråter jag. Känner jag att jag kan le och skratta, så gör jag det!!
